Så mamma fick sätta sig framför symaskinen. Jag syr så sällan men nu riktigt njöt jag av att klura ut hur dräkterna skulle se ut, rita mönster och sy. Att jag sydde mig i fingret och att det fortfarande svider lite får jag leva med. Lönen för mödan är ju att få se sina barns ögon tindra. Och så slapp Märta se likadan ut som de andra 15 pippi-tjejerna och Samuel var ensam om att ha blå snickarbyxor och propeller. Märta var fast besluten om att Herr Nilsson-Evertsson måste kunna sitta på axeln. Tillslut efter mycket letande hittade jag en bit kardborreband som jag fick sy fast i rumpan på apan i sista sekunden. Både Märta och jag blev mycket nöjda! Karlssons propeller tillverkade jag igår i träslöjden på skolan. Jag var där för att förbereda mig inför träslöjdslärarjobb till hösten, en utmaning jag får ta mer om en annan gång! Tyvärr gick propellern av när Samuel for omkring och lekte... Ja, ja. Nu är spektaklet över för i år och det är äntligen sommarlov!
