Förra helgen var jag på kurs igen. Jag älskar kurser. Det är så härligt att få vara elev och helt gå upp i sitt eget arbete. Detta var fjärde kursen med Yvonne Habbe som jag varit på. Hon är en alldeles förträfflig lärare som har ett enkelt och vinnande sätt. Hon går bra ihop med alla människor skulle jag tro!
Den här gången var det dags för nunotovning. Att tova ihop ullen med ett tunt tyg. Tekniken "uppfanns" tydligen så sent som 94 och vanligast är att man tovar ihop merinoull med tunt sidentyg. Uttrycket i materialet har inte tilltalat mig tidigare. Jag tycker det blir lite bohemiskt-romantiskt på något sätt och jag har tänkt att det där är inte jag...
Yvonne (i grön tröja) instruerar Sara, en av kurdeltagarna.
Här lägger Birgitta ut blå ull i två olika nyanser i ett rutigt mönster på blått siden.
Detta ska bli en sjal. Rött sidentyg och merinoull som var blandad i olika röd-lila toner vid kardningen. mycket vackert.
Sidentyger och merinoull till salu. Många hade eget materiel med sig och Yvonne förespråkade också vår svenska finull som ger ett mycket fint resultat.
Här ligger alla provlapparna som vi producerade. Vi provade olika sorters tyger. Naturmaterial och syntet, tjockt och tunt och i olika mönster, dubbla lager osv.
Här är mitt stora projekt! Jag hade lite ångest inför valet vad jag skulle göra. Jag har ju inte storlek S direkt och ett klädesplagg, som jag ändå ville göra, blir ju så himla stort på en gång... Jag ville inte göra en sjal för jag tror aldrig jag skulle använt den samtidigt som jag kanske aldrig kommer använda detta schabrak heller, det återstår att se.
Jag var inne på att göra en krage men så plötsligt ändrade jag inriktning och det skulle bli en slags bolero/väst. Man beräknar att arbetet krymper till hälften så det blev ett jättestycke att lägga ut ullen på. Jag gjorde en stor oval där jag på slutet tog ut hål för armarna och vek ner ena långsidan som en sjalkrage.
Den gröna sidan bildar kragen. Framsidan är ju sidentygssidan så vid kragen vände jag fram ullsidan och då blev den lite distinktare i färg.
Här har jag blött ner hela arbetet och börjat rulla det i bubbelplast. Jag rullade tre gånger tio minuter innan jag började bearbeta tyget genom att kasta det i bordet. Det låter brutalt men det är ganska häftigt att känna hur materialet förändras i händerna.
Här ligger min bolero/väst närmast i bild. Jag lämnade sidentyget bart längs kanterna och det gav en liten volangkant runt om. Jag tycker att det blev fint men kanske lite för romantiskt, speciellt i den här storleken... Arbetet krympte inte riktigt lika mycket på längden som jag hade trott så när jag tagit hål för armarna blev det väldigt mycket tyg omlott på magen. Jag får fästa samman det med en fin brosch, ska bara hitta en som passar!
I bakgrunden ligger de andra kursdeltagarnas arbeten och nya provlappar.
Här står Birgitta med sjalen i rutmönster. Tyget släppte på några ställen och det blev stora bubblor istället för rutigt men jag tycker inte det gör någonting det blev vackert ändå!
Merinosjalen färdig men ännu inte torr. Det blir nog mer lyster i ullen då den är torr.
Här står Siv med sin sjal av siden och alpacka.
Sara med halsduk gjord av en sidensjal som var vackert färgad blå och brun från början.
Tillslut en bild på mig då! Jag har fortsatt att forma in kragen över axlarna och nederkanten in under bysten men jag får nog ta tag i det igen för jag är ännu ej riktigt nöjd... Jag tänker mig att västen skulle vara snygg på en tajt svart långärmad tröja. Och så var det ju det där med broschen.
Kurskamrat Gerd.
Med lite broderi och ett tryck på ytan av mitt knyckel så blev resultatet
